Vinodlare och viner

Mer än nittio procent av öns vin tillverkas av de stora kooperativen, det i huvudstaden Heraklion, i Archanes söder om staden, i Chania i väster och i Sitia borta i öster. Medan det förstnämnda kooperativet har medlemmar från hela ön, vinifierar de senare druvor endast från de egna regionerna.

Kooperativens viner är lättast att få tag i vid ett besök på ön, och en del av dem är av ganska hög kvalitet. Archanes-kooperativet gör till exempel ett rött vin av de traditionella druvslagen Kotsifali och Mandilaria, VQPRD Archanes Rouge Sec, som är spänstig och elegant; det lyckades för några år sedan erövra en guldmedalj vid en stor vintävling i Paris. Sitia-kooperativet använder sin landsändas typiska druvslag Liatiko för sina röda viner och gör bland annat VQPRD Sitia Rouge Sec, ett mörkt lättdrucket vin som går fint ihop med många traditionella rätter; dessutom ett välbalanserat grönskimrande vitt vin av den likaledes traditionella Peza-druvan vilana, Kritikos de Sitita. Kooperativet är också känt för sitt röda dessertvin.

Som på de flesta andra håll kommer generellt de mest spännande vinerna från privata producenter, av vilka vi särskilt vill nämna Minos Ctretan Wines och bröderna Milliarakis i Peza-regionen strax söder om Heraklion, Boutaris mönsteranläggning i Archanes och det unga stjärnskottet Nikos Doloufakes i Dafnes.

MINOS CRETAN WINES äger 8 hektar vingårdar, vilket inte räcker till för deras produktion. Därför köper de de bästa Vilana-, Kotsifali- och Mandelari- druvor de kan få tag i från andra odlare i regionen Peza. Huvuddelen av produktionen består av lite enklare viner som för tankarna till kooperativ- viner och inte gör producenten riktigt rättvisa - vinmakaren Minas Tamiolakis kan bättre än vad han visar med viner som de torra vita Minos, Minos Palace och Vilana Peza, den halvtorra vita Minos Medium Sweet, rosévinet Minos Demi-Dec Rosé och de röda Castillio Peza, San Antonis Peza och Minos Palace Peza.

Han är dock medveten om detta, och vi tror att även de enklare vinerna komer att bli bättre så småningom. Av betydligt högre klass är vinerna i Minoiko- serien som tillverkas i ganska begränsade kvantiteter: den vita halvtorra Minoikos är typisk för druvslaget, Vilana, med sin blommiga doft, sin fullödiga men mjuka arom och äppelliknande eftersmak. Det röda vinet i serien är vackert rubinröd med generös frukt och en eftersmak av mosade bär. Som så ofta gör vi relektionen att de billiga vinerna inte är värda pengarna, även om de kostar väldigt lite på hemmamarknaden, medan de dyra ger betydligt mer valuta för pengarna, och gör både regionen och vinmakaren mer rättvisa. Livet är helt enkelt för kort för att man ska slösa det på att dricka mindre bra viner!

TAKIS MILLIARAKIS, Minos granne i Peza, kallar också sina bästa viner Minoikos och druvsammansättningen är densamma, stor risk föreligger alltså för fröväxling. Kvalitetsmässigt ligger de på samma nivå, något som de båda konkurenterna dock aldrig skulle tillstå. Det vita Minoikos Blanc är vackert gulfärgat med inslag av grönt, det är fuktigt och välbalanserat. Det röda Miniokos Rouge är purpurrött, spänstigt och med angenäm balans.

BOUTARIS vinmakare Yannis Konstantakakis förestår en lite annorlunda vingård i regionen Archanes. För det första är den, med grekiska mått mätt, extremt välskött, och för det andra experimenterar man friskt med flera av de icke-grekiska druvslagen. Här växer, vid typiska kretensiska druvslag som varit nästan utrotade men fått ett nytt hem hos Boutari, b la Chardonnay, Malvasi, Sylvaner, Sauvignon Blanc och Viognier. Bland "räddade" inhemska druvor märks rariteter som Thrapsa, Thrapsathiri, Moschato Spinas, Plito och Monemvassia. Det skulle föra för långt att beskriva alla viner, inte minst därför att de utvecklas varje år, men sammanfattningsvis är det ingen överdrift att påstå att alla Boutaris Kreta-viner är av mycket hög klass.

NIKOS DOLOUFAKIS är en ung man som utbildat sig till oenolog i Italien (en oenolog är en universitetsutbildad vinodlare och vintillverkare). Han har tagit över sin fars vingårdar i regionen Dafnes, ett område med uråldrig vinodlingstraditioner som dock ännu inte gjort mycket väsen av sig. Större delen av alla druvor har sålts till kooperativet i Heaklion för att bli tämligen mediokra viner. Nikos är den förste som vinnlägger sig om vad området förmår, men han nöjer sig inte med det att utan anser att förutsättningarna passar också för en av de franska Loire-dalens och Bordeaux´stora Sauvignon Blanc-druva, så han har börjat odla även den. Årgången 1996 är den första han buteljerat själv. Hans gedigna utbildning har lärt honom att vinproduktion inte är en fråga om att få så stor skörd som möjligt, utan att det tvärtom handlar om att begränsa skörden så att varje druva utvecklr så mycket arom den någonsin kan. På så sätt får han fram en frisk vit Sauvignon Blanc med druvslagets typiska aromer, en välbalanserad vit Vilana med mycket frukt, en aromtypisk Dafnes-Liatiko som kommer att kunna utvecklas med tiden (till skillnad från sedvanlig Liatiko-viner från området) och en kryddig mineralrik Kotsifali. Det finns all anledning att följa Nikos karriär i framtiden.
Om du vill besöka vinproducenterna går det för det mesta bra, men du måste ringa i förväg: Kooperativet i Heraklion 081-254502, kooperativet i Arcanes 081-751834, Kooperativet i Sitia 0843-22211, Minos Cretan Wines 081-741213, Milliarakis 081-741213, Boutaris 081-73117, Doloufakis 081-791338. Det är lite si och så med språkkunskaperna på kooperativet i Sitia och hos Boutaris; Nikos Doloufakis talar italienska. 
NIKOS DOLOUFAKIS är en ung man som utbildat sig till oenolog i Italien (en oenolog är en universitetsutbildad vinodlare och vintillverkare). Han har tagit över sin fars vingårdar i regionen Dafnes, ett område med uråldrig vinodlingstraditioner som dock ännu inte gjort mycket väsen av sig. Större delen av alla druvor har sålts till kooperativet i Heaklion för att bli tämligen mediokra viner. Nikos är den förste som vinnlägger sig om vad området förmår, men han nöjer sig inte med det att utan anser att förutsättningarna passar också för en av de franska Loire-dalens och Bordeaux´stora Sauvignon Blanc-druva, så han har börjat odla även den. Årgången 1996 är den första han buteljerat själv. Hans gedigna utbildning har lärt honom att vinproduktion inte är en fråga om att få så stor skörd som möjligt, utan att det tvärtom handlar om att begränsa skörden så att varje druva utvecklr så mycket arom den någonsin kan. På så sätt får han fram en frisk vit Sauvignon Blanc med druvslagets typiska aromer, en välbalanserad vit Vilana med mycket frukt, en aromtypisk Dafnes-Liatiko som kommer att kunna utvecklas med tiden (till skillnad från sedvanlig Liatiko-viner från området) och en kryddig mineralrik Kotsifali. Det finns all anledning att följa Nikos karriär i framtiden.

  • måndag, 14 januari 2013