Kultur

Det arkeologiska museet i Heraklion är ett av Greklands allra främsta. Tonvikten ligger på fynd från den minoiska tiden, t ex från palatset i Knossos.

Den allra främsta arkeologiska utgrävningen, ett "måste" för varje besökare på ön, är givetvis den minoiska maktcentrat i Knossos. Det ligger bara någon halvmil från Heraklion, och besöks dagligen av ett stort antal turistbussar.

Alla researrangörer har sina egna guidade turer hit. Palatset byggdes för 4 000 år sedan och är den mytiska plats i vars labyrinter Minotaurus huserade, odjuret som vart nionde år krävde en tribut av Athen om sju ungmör och sju ungsvenner. Palatset var centrum för det monoiska väldet, med förgreningar inte bara på angränsande öar utan även på fastlandet.

Knossos förstördes omkring 1 500 år f kr av de jordskalv och flodvågor som blev resultatet av det gigantiska vulkanutbrott som ägde rum på Santorini det kraftigaste utbrott som förekommit under mänsklighetens historia. Skalven medförde förstörelse långt bortom Medelhavet och gjorde definitivt slut på den minoiska kulturen.

I Archanes, mitt i vindistrikten 15 km söder om Heraklion, har arkeologerna grävt fram bl a ett minoiskt tempel, liksom gravar från perioden 2 500-1 250 f kr. Inte långt därifrån, i Vathipetro, har den minoiske distriktsfövaltarens borg hittats. Bland fynden finns bl a den äldsta kända vindruvspressen, daterad till 1 600 år f kr.

Enligt myten härskade kung Minos, en av prinsessan Europas och Zeus söner, i Knossos. Hans bror, kung Radamanthis, skall ha hållit till i det minoiska Kretas andra stora maktcentrum, Festos (Phaistos) på den södra delen av ön. Även detta palats har grävts ut. Det är visserligen mindre än Knossos och inte lika yppigt smyckat, men arkitektoniskt är palatsen identiska. I byn Agia Triada alldeles intill har man funnit ett kungligt sommarresidens från samma tid, med bland annat utsökta väggmålningar.

Alldeles i anslutning till badorten Malia, mellan Heraklion och Agia Nikolaos, har man grävt ut ett kungapalats liknande dem i Knossos och Festos. Men inte bara själva palatset, utan också ett helt bostadskvarter, 4 000 år gammalt, har räddats åt eftervärlden.

Ytterligare ett minoiskt kungapalats, med en hamn varifrån man exporterade varor till Egypten och Orienten, har grävts ut i Kato Zakros, allra längst österut på ön.

Men Kreta uppvisar inte bara lämningar efter den minoiska kulturen, utan också efter mminoernas efterträdare vid makten, acheerna ( t ex Polirinia nästan längst västerut på ön), acheernas efterföljare dorerna ( t ex Axos eller Oaxos mellan Rethimnon och Heraklion), grekisk klassicism ( t ex Aptera 15 km från Chania och Driros 16 km nordväst om Agios Nikolaos) och romartiden (Kastelli vid Polirinia och Gortyna 46 km sydsydväst om Heraklion, en av det mest betydelsefulla romerska städerna och provinshuvudstad för provinsen Kreta med omnejd. Här har man bl a funnit en lagtext inhuggen i sten på insidan av en rundbyggnad).

Särskilt rikt är Kreta på kulturminnesmärken från medeltiden då ön styrdes med järnhand från Venedig. Framförallt bör det stora antalet försvarsanläggningar som man finner över hela ön nämnas: i Chania är stadsmuren fortfarande intakt, på sydkusten finns Paleochora och Fragokastello rester efter mäktiga borgar, i Rethymnon och Heraklion både borgar och venetianska palats. Fästningen i Sitia byggdes under bysantiansk tid (961-1204 e kr.).

Den som är intresserad av kyrkor, kloster och kyrklig konst har kommit till rätt ö - hälften av alla Greklands kyrkobyggnader lär finnas här, byggda huvudsakligen mellan år 600 och 1600 e Kr. Särskilt kan nämnas kyrkan i byn Sougia på sydkusten sydväst om Chania med mosaiker från600- talet e Kr, Rotonda- kyrkan vid byn Episkopi väster om Chania med bysantinska väggmålningar och stengolv från 1200- talet e Kr, samt den tredelade Agios Titos- basilikan från 600- talet e Kr i Gortyna (Gortis) fyra mil söder om Heraklion, ett av kristendomens viktigaste minnesmärken på Kreta.

I många senare kyrkor och kloster kan man beundra verk av "El Greco" (Dominokos Theotokopoulos, 1541-1614). 
Alla researrangörer har sina egna guidade turer hit. Palatset byggdes för 4 000 år sedan och är den mytiska plats i vars labyrinter Minotaurus huserade, odjuret som vart nionde år krävde en tribut av Athen om sju ungmör och sju ungsvenner. Palatset var centrum för det monoiska väldet, med förgreningar inte bara på angränsande öar utan även på fastlandet.

Knossos förstördes omkring 1 500 år f kr av de jordskalv och flodvågor som blev resultatet av det gigantiska vulkanutbrott som ägde rum på Santorini det kraftigaste utbrott som förekommit under mänsklighetens historia. Skalven medförde förstörelse långt bortom Medelhavet och gjorde definitivt slut på den minoiska kulturen.

I Archanes, mitt i vindistrikten 15 km söder om Heraklion, har arkeologerna grävt fram bl a ett minoiskt tempel, liksom gravar från perioden 2 500-1 250 f kr. Inte långt därifrån, i Vathipetro, har den minoiske distriktsfövaltarens borg hittats. Bland fynden finns bl a den äldsta kända vindruvspressen, daterad till 1 600 år f kr.

Enligt myten härskade kung Minos, en av prinsessan Europas och Zeus söner, i Knossos. Hans bror, kung Radamanthis, skall ha hållit till i det minoiska Kretas andra stora maktcentrum, Festos (Phaistos) på den södra delen av ön. Även detta palats har grävts ut. Det är visserligen mindre än Knossos och inte lika yppigt smyckat, men arkitektoniskt är palatsen identiska. I byn Agia Triada alldeles intill har man funnit ett kungligt sommarresidens från samma tid, med bland annat utsökta väggmålningar.

Alldeles i anslutning till badorten Malia, mellan Heraklion och Agia Nikolaos, har man grävt ut ett kungapalats liknande dem i Knossos och Festos. Men inte bara själva palatset, utan också ett helt bostadskvarter, 4 000 år gammalt, har räddats åt eftervärlden.

Ytterligare ett minoiskt kungapalats, med en hamn varifrån man exporterade varor till Egypten och Orienten, har grävts ut i Kato Zakros, allra längst österut på ön.

Men Kreta uppvisar inte bara lämningar efter den minoiska kulturen, utan också efter mminoernas efterträdare vid makten, acheerna ( t ex Polirinia nästan längst västerut på ön), acheernas efterföljare dorerna ( t ex Axos eller Oaxos mellan Rethimnon och Heraklion), grekisk klassicism ( t ex Aptera 15 km från Chania och Driros 16 km nordväst om Agios Nikolaos) och romartiden (Kastelli vid Polirinia och Gortyna 46 km sydsydväst om Heraklion, en av det mest betydelsefulla romerska städerna och provinshuvudstad för provinsen Kreta med omnejd. Här har man bl a funnit en lagtext inhuggen i sten på insidan av en rundbyggnad).

Särskilt rikt är Kreta på kulturminnesmärken från medeltiden då ön styrdes med järnhand från Venedig. Framförallt bör det stora antalet försvarsanläggningar som man finner över hela ön nämnas: i Chania är stadsmuren fortfarande intakt, på sydkusten finns Paleochora och Fragokastello rester efter mäktiga borgar, i Rethymnon och Heraklion både borgar och venetianska palats. Fästningen i Sitia byggdes under bysantiansk tid (961-1204 e kr.).

Den som är intresserad av kyrkor, kloster och kyrklig konst har kommit till rätt ö - hälften av alla Greklands kyrkobyggnader lär finnas här, byggda huvudsakligen mellan år 600 och 1600 e Kr. Särskilt kan nämnas kyrkan i byn Sougia på sydkusten sydväst om Chania med mosaiker från600- talet e Kr, Rotonda- kyrkan vid byn Episkopi väster om Chania med bysantinska väggmålningar och stengolv från 1200- talet e Kr, samt den tredelade Agios Titos- basilikan från 600- talet e Kr i Gortyna (Gortis) fyra mil söder om Heraklion, ett av kristendomens viktigaste minnesmärken på Kreta.

I många senare kyrkor och kloster kan man beundra verk av "El Greco" (Dominokos Theotokopoulos, 1541-1614).">

  • måndag, 14 januari 2013