Klimat och Natur

Ön har ett härligt klimat med milda vintrar och inte alltför heta somrar. Medeltemperaturen under årets varmaste månad, juli, ligger på 27º. Bara när sciroccon- den heta vinden från Sahara- blåser, stiger temperaturen till uppemot 40º.

Den mesta nederbörden faller under perioden november till mars, däremellan är regn mycket sällsynt. Kreta är Greklands största ö, 260 km lång och i genomsnitt 33 km bred. Som det flesta öar i denna del av världen är den mycket bergig. De fyra mäktiga bergskedjorna, Lefka Ori i väster (2 453 m), Idi sydväst om huvudstaden Heraklion (2 456 m), Dikti väster om den vackra hamn- och turiststaden Agios Nikolaos (2 148 m) och Orno eller Sitia- bergen i öster (1 476 m) förbinds av lite lägre åsar.

I söder stupar bergen brant ner mot kusten, men i norr sluttar de ner mot ett fruktbart landskap. De flesta större städer och samhällen ligger i norr: Chania, Rethimnon, Heraklion, Agios Nikolaos och Sitia. Det enda undantaget är Ierapetra på den otillgängliga södra sidan. En gång i tiden var ön bekant för sina stora cypress- och cederträskogar, idag återstår bara små lämningar i bergstrakterna. Ändå är naturen omväxlande med skogar av kastanjeträd, ekar, pinjer, plataner, agave och palmer som avlöses av oliv- och vinodlingar, apelsiner, citroner och grönsaksodlingar. Bergstopparna är kala och bebos endast av getter, som lyckas klänga sig fast vid de svindlande branterna och tillgodogöra sig till synes magra betet. Men vad vi inte ser när vi betraktar bergssidorna är alla de örter som växer mellan stenarna och som är en viktig del av kretanisk matkultur. På lite lägre höjd, under 1 000-metersnivån, breder de överallt dominerande olivodlingarna ut sig, här och var avbrutna av vinodlingar. Det silvergrå bladverket skänker landskapet dess typiska färg.

I bergstrakterna förekommer både dramatiska raviner och ett stort antal grottor. Grekiska grottforskningssällskapet räknar med att det finns omkring 3 000 grottor, varav de flesta varit bebodda av människor sedan stenåldern eller använts som kultplatser. Flera av dessa kan besökas, men det kräver i många fall en rejäl vandring uppför berget. Förutom vackra droppstenar bjuder grottorna på lämningar från minoisk, klassisk och kristen tid. Särskilt sevärda är Sentoni Zonianon- grottan och Ideo Andro- grottan i Idi- bergen i närheten av byarna Anogia och Zoniana, Dikteo Andro- grottan som man når från byn Psichro i Dikti- bergen mellan Heraklion och Agios Nikolaos, Agias Paraskevis Skotinou- grottan nära de viktiga vindistrikten Archanes, Peza och Dafnés, Kamaron- grottan nära byn Kamares i den södra delen av Idi- bergen, Geraniuou- grottan nära Rethimnon och Melidoniou- grottan halvvägs mellan Rethimnon och Heraklion.

I den södra delen av Ori- bergen, fyra och en halv mil söder om Chania, ligger Samarias ravin, den största i Europa. Ravinen är nästan två mil lång och oerhört vacker, på sina ställen på ett nästan kusligt sätt. Det finns ställen där klyftan är bara tre meter bred, med nästan lodräta bergväggar som reser sig 6oo meter upp på båda sidor. Den börjar mitt inne i Ori- massivet, dit man tar sig med buss från Chania, och slutar i byn Agia Roumeli vid kusten i söder, där båtar avgår till Chora Sfakion för vidare befordran till Chania eller Heraklion. Det kan dock vara värt att stanna en dag i denna märkliga by, som är så svår att nå landvägen och som är byggd på klipporna vid have

 

 

  • måndag, 14 januari 2013